Pälsklädernas historia sträcker sig långt bortom modesfären. Det handlar också om pälshandelns historia och intensiva debatter om djurens rättigheter. Till en början jagade människor djur för att få mat, och deras päls användes för att täcka deras kroppar. Med civilisationens utveckling är päls inte längre en livsnödvändighet, utan främst en lyx. Pälskläder har gradvis blivit en symbol för elegans, rikedom, sexighet och makt.
Vi trodde en gång att det var rimligt att göra kläder av andra däggdjurs päls. På 1800-talet var det en modetrend att använda djurpäls för att dekorera kragar och ärmar. 1875 föreslog pälshandlaren Raveland först tillverkning av pälskläder. Detta är en utmaning eftersom päls inte är ett vanligt klädtyg. Stora pälsbitar görs mestadels genom att skarva små pälsbitar baserat på färg och textur.
I västerlandet användes päls till en början bara som foder för kläder, och det var inte förrän på 1900-talet som kläder dök upp helt gjorda av päls.
Dessa frontsoldater kan bara lita på en skål med soppa för värme, medan befälhavaren bär en tjock rock gjord av vargskinn importerad från Sibirien. Pälskläder gjorda efter klimatet i den södra regionen räcker inte för att hålla värmen i nordliga länder.
För att skaffa djurpäls anlände jägare till de mest avlägsna områdena i Sibirien och Kanada. På platser där vädret fryser året runt är pälskläder ingen lyxvara, utan en nödvändighet för att stå emot den hårda kylan. För inuitfolk är jakt nödvändig för att få mat, och pälsbearbetning gör det inte bara möjligt för dem att bära varma kläder, utan också att bedriva en stor pälshandel. För rika individer i Europa och USA är pälskläder gjorda av vilda djurs päls den mest lyxiga formen av kläder.
